Bloggar

Bloggar under 2021

__________________________________________________________

Ett omfattande arkiv av mina texter och bloggar som behandlar grunderna för våra resonemang finns på https://www.menvart.se

___________________________________________________________

Att förändra det interaktiva samspelet inifrån

Inom sociologin har man redan sedan andra hälften av 1900-talet definierat sociala system som de mönster som individer bildar med varandra på grund av sina relationer, sina föreställningar om varandra och om samspelet som helhet. Man har därvid använt systemiska resonemang för att förstå skeendet. Hur systemet fungerar och vilka konsekvenser dess skeende leder till. Vi vet att tillståndet i sociala system inte förändras av åtgärder och ingrepp ”utifrån” eller beskrivningar om hur de borde ordnas för att vara effektiva. De förändras alltid inifrån. Detta handlar denna blogg om. Läs mer här.

__________________________________________________________

Från röda till gröna grundantaganden

I möten och samtal som jag deltagit i – även mellan medarbetare längst ner i hierarkin – fastnar man ofta i vad chefer och ledning borde göra för att ”få de underställda att…”. Det kan röra sig om allt möjligt från att de skall bli mer ”självstyrande” till att de i högre grad skall anpassa sig till verksamhetens värdegrund och bidra bättre till fullföljandet av verksamhetens affärsidé. Chefers och stabers insats blir då att se till att detta händer. Jag menar att man då bygger resonemangen på det jag i mina två tidigare bloggar kallat röda grundantaganden.

Man talade i de möten jag deltog i om behovet av styrning, belöning, bestraffning, övertalning, tillrättavisning, motivationsskapande, omtanke, vänlighet och människoförståelse mm från chefer, ledning och stabspersoner. Syftet var att genom olika insatser ”driva fram” ett sammanlagt agerande som inte bara leder till de av ledningen satta målen utan också bidrar till att alla som deltar i samspelet växer, utvecklas och mår bättre.  Det är underförstått att de man talar om inte duger som de är och skulle kunna må betydligt bättre under andra omständigheter.

Av lång erfarenhet kan jag konstatera att varje sådant försök att utifrån och uppifrån påverka individernas samspel med varandra ständigt misslyckas. Läs mer här.

_________________________________________________________

Den riskfyllda och olämpliga fokuseringen på överhetens åtgärder

För mer än 25 år sedan var vi under några år engagerade i kursen om arbetsorganisation och arbetspsykologi vid Högskolan i Väst. Vid ett tillfälle bjöd vi in nestorn inom psykosocial arbetsmiljö, Gunnela Westlander. I samtalet med studenterna frågade hon retoriskt varför all forskning riktade sig till ledningen och inte till alla de som medverkade operativt i organisationer och samhälle. Det är en naturlig fråga att ställa för den som ägnar sin forskning åt psykosocial arbetsmiljö. Vi har ställt oss samma fråga. Och den har visat sig ha ett mycket vidare tillämpningsområde än vi då tänkte oss. Läs mer här.

_________________________________________________________

Att ta sig ur en till-ingen-görande, förnedrande och frustrerande kultur

När jag började med organisationsutveckling för femtio år sedan pratades det mycket om organisationskultur. Ett enkelt exempel var att när vi arbetade med SAS så kunde vi konstatera att man där fattade beslut och åtgärdade händelser snabbt och resolut även om det riskerade att bli fel medan man på Nobel Krut tog lång tid på sig och övervägde beslut och deras konsekvenser noga och länge innan de fattades. Detta gällde alla sorters beslut även de som inte hade med flygning eller explosionsrisk att göra.

När det talades om organisationskultur, eller företagskultur, var det ett mycket vidare begrepp som hade andra konsekvenser än olika rutiner och organisationslösningar. Även om dessa var i stort identiska mellan två verksamheter kunde kulturen göra att skeendet och utfallet –  så som verksamheten formade sig – var helt annorlunda. Läs mer här.

________________________________________________________________

Rädslan för att fortsätta att vara dront

Många har påpekat att det är oklart vad jag menar med ett interaktivt samspelssystem. Jag förstår det. Systemsynen har haft svårt att göra sig gällande då den utgår från andra förgivettaganden än de som mer etablerade resonemang och analyser bygger på. Till detta kommer att just de system som skapas av mänskliga interaktioner har en annan karaktär än vanliga och välkända naturliga, tekniska och administrativa system.

Allt fler känner sig nu som de drontar de inte vill vara och tycker sig bli än mer hotade. Allt fler blir arga på allt fler. Allt fler tycker sig ha rätt att dominera och bestämma över andra. Aggressiviteten når oanade höjder. Överseende med mänskliga misstag och tolerans för avvikare blir en bristvara.  Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle? Vill vi undvika det, behöver vi hjälpas åt att analysera och samtala om det interaktiva samspelssystemet. Läs mer här.

___________________________________________________________________

Professionalitetens betydelse

I min förra blogg refererade jag till Lisbeth Rydéns arbete med att utveckla kompletterande synsätt på organisatorisk och social arbetsmiljö. Jag, liksom Lisbeth, skiljer mellan den påverkan som den formella organisationen och dess hierarki, ansvarsgränser, officiella värdegrund, rutiner, regler och nyckeltal har på handlandet och den påverkan som det interaktiva samspelsystemet har på handlandet och därmed också på den organisering som uppstår.

Organiseringens värde och kraft hänger på deltagarnas professionalitet. Saknas denna kan både arbetsmiljön och kvaliteten på det man gör, bli lidande. Av Bentells och Wibergs rapport framgår vad som blockerar och vad som stödjer ett lärande som leder till en konstruktiv professionalitet.

Läs mer här

______________________________________________________________

Interaktiva samspelssystem i praktiken

Den 25 februari hade Finansförbundet ett webbinarium med Lisbeth Rydén om hennes avhandling ” Diskursiv arbetsmiljö : Ett nytt perspektiv på organisatorisk arbetsmiljö”. Lisbeth introducerade sig som ”organisationskonsult” vilket gladde mig eftersom det varit min yrkestitel i femtio år. Hon fick i seminariet frågan: ”Hur ser Du på begreppet organisation”. Lisbeth svarade att hon skiljer på organisation och organisering. De flesta tänker sig organisation som en slags konstruktion av olika rutor som delar upp ansvarsområden, en hierarki som bestämmer vem som är ansvarig för vad och fattar beslut, en värdegrund som alla skall följa och rutiner och regler som, om de följs, skall leda till att verksamheten utför det den förväntas utföra. Att kunna urskilja organiseringen ger ett helt annat perspektiv.

Läs mer här

_________________________________________________________________

Det interaktiva samspelandets funktion och betydelse

I min förra blogg ville jag uppmärksamma att de flesta samtal om samarbetets dynamik var fast i en olämplig tankestruktur (HPR) hämtad från industrisamhällets förutsättningar. Denna blogg handlar om möjligheten för envar av oss att genom ett alternativt perspektiv på det interaktiva samspelet få en ökad förståelse för det och därmed också större möjligheter att kunna påverka det. I ett interaktivt samspelssystem medverkar varje aktör – vare sig denne är passiv eller aktiv – till att det blir som det blir. Varje aktör är fri och kan självständigt välja vad denne gör utifrån så som denne förstår det system man agerar i och vilka möjligheter som man då har att som individ påverka det.

Läs mer här

_______________________________________________________________

Att övervinna motståndet mot ny kunskap

Vi har än en gång fått frågan varför vi fortsätter med företaget och skrivandet trots åldern. Och vad det är vi försöker åstadkomma? Ibland undrar vi själva men oftast är motivet lätt att formulera. Vi tycker att det finns kunskaper om samarbetets dynamik som inte förefaller att beaktas i resonemangen om hur man skulle kunna komma till rätta med samhällets olika problem. Vi är övertygade om att om dessa kunskaper kunde uppmärksammas så skulle helt andra lösningar kunna övervägas. Därför kan vi inte bara lägga av förrän vi antingen tycker att vi får gehör för det konstruktiva i våra analyser och  slutsatser eller blir övertygade om att vi har fel.

Läs mer här

_______________________________________________________________

Vår tystande kultur

Karin Pihl skriver i sin ledare i GP 31 januari 2021 att Sverige präglas av en konsensuskultur. I en sådan vill man att alla skall ha samma åsikter och man ogillar konflikter. Detta är en möjlig position för frågor i vilka man kan formulera en bestämd sanning och tämligen tillförlitligt prognostisera ett givet utfall av de åtgärder man vidtar. Det är emellertid en omöjlig position om det som diskuteras handlar om att förändra det mänskliga interaktiva samspelssystemet. Då behöver man skapa överenskommelser som i stort sett alla som berörs uppfattar som legitima givet situationens karaktär. Sådana lösningar går bara att skapa om man tar utgångspunkt i individens egenansvar.

Läs mer här

______________________________________________________________

Diskursens makt

Demokratin säkras inte bara av en demokatisk konstitution. De som verkar inom ramen för konstitutionen måste också föra demokratiska samtal. Hur man kan höra skillnaden och varför jag menar att det är en grundläggande skillnad på ett samtal och ett annat illustrerar jag i denna blogg.

Läs mer här

________________________________________________________________

Samtal som uppmärksammar skillnaden mellan teknisk/ naturvetenskaplig komplexitet och komplexiteten i mänskliga samspel

En organisation, Malmöakademin, har bjudit in till en digital konferens den 19 januari i år. Denna inbjudan har aktualiserat ett problem som jag i mina samtal om arbetsorganisation och samarbete har stött på ända sedan 1985. Då hade jag ett uppdrag för Svenska Mekanförbundet att tillsammans med Rune Fridlund och Heikki Saarinen försöka analysera varför Toyota kommit längre i produktutvecklingsarbetet än vi i Sverige. Läs mer här.

___________________________________________________________

Bloggar under 2020

___________________________________________________________

Dialogisk kommunikation skulle kunna göra det möjligt att öka värdet av kunnande, kreativitet och initiativkraft i våra samspel.

Jag har under julhelgen funderat över två ledare i GP. En av Håkan Broström och en av Adam Cweyman. Broström påpekar att Sverige påminner om ett postkommunistiskt land där en av de mest djupgående effekterna var förstörelsen av civilsamhället: det fria föreningslivet, oberoende professioner och fackföreningar. Allt sögs upp i staten.

Cweyman påpekar i sin tur att vi fått en ny överhet, inte ett partisekretariat som i de gamla öststaterna, utan en “professionell-ledningsklass”, eller en PM-klass (professional-managerial class) som förkortningen lyder. Personer i denna samhällsklass äger inte produktionsmedlen men arbetar ändå på sätt och vis i kapitalets tjänst. De är välutbildade tjänstemän, specialister, forskare, mellanchefer och kommunikatörer. Det vill säga alla är beroende av och avlönade av staten eller större företag. Dessa håller fast i modellen- men den kanske kan brytas med en ändrad kommunikation. Läs mer här.

______________________________________________________

Coronakommitténs kontrafaktiska överväganden

Till alla bloggläsare från mig och Monica

Coronakommittén har fått i uppgift att utreda vilka förhållanden och förutsättningar som gjort att boenden inom äldrevården drabbats så hårt av pandemin. Kommittén som består av synnerligen kunniga personer på området har gjort en noggrann genomgång. I deras rapport står allt vi behöver veta om vad som faktiskt hände. Händelseförloppet förklaras av kommittén med en olämplig struktur, bristande beredskap, senfärdighet och ofullständig styrning. Alltså – resonemanget är att ”om inte om hade varit” så hade flera äldre kunnat räddas. Ett sådant resonemang kallas inom vetenskapen för kontrafaktiskt. Men tolkningarna som görs av av dem själva, press och oppositionspartier kan problematiseras. Läs mer här.

_____________________________________________________________

Diskursens underförstådda lösningar

Jag och Monica Hane har genom åren gjort ett stort antal utvärderingar av olika framgångsrika förändringsinsatser i vilka vi ansåg att man tillämpat vad jag senare i denna blogg preliminärt kallat en ”inkluderande logik”.

Det var för mig uppenbart att man i dessa verksamheter formulerade organiserings och samverkansproblemen annorlunda än vad som var vanligt. Man kunde därmed också få framgång med helt andra typer av lösningar.

Den för oss mest uppseendeväckande observationen är att alla dessa framgångsrika arbetsformer ”dog ut”.  De spreds inte vidare genom beskrivningar och rapporter. De spreds således inte på samma sätt som goda tekniska lösningar genom beskrivningar av ”best practice”. Flera års försök från oss och från en stor mängd andra forskare, praktiker och skribenter att i olika former dokumentera, beskriva och introducera denna typ av arbetssätt har heller inte givit de resultat som förväntats. Varför spridningen inte fungerat är fortfarande en gåta. Läs mer här.

____________________________________________________________

”Theories in action” och sociala system

För några dagar sedan flyttades jag tillbaka till en tidig period i mitt yrkesliv då jag arbetade med så kallade T-grupper och gruppdynamiska seminarier. Jag såg på ett SVT-program (våra barns hemliga liv ). Programmet visade en grupp 4-åringar som sattes i olika situationer där de behövde samverka och självständigt ta ställning till olika problem som dök upp. Barnpsykologerna satt bakom en skärm och kommenterade vad som hände. I situationerna ingick också en ”fröken” som representerade den vuxna auktoriteten. Det var för mig och min fru ett mycket givande program. Vi sade efteråt att det var synd att vi, när våra barn var fyra år, inte visste det som visade sig i programmet om våra fyraåringar.

Programmet illustrerar två viktiga begrepp jag arbetade med då “theories in action” och “sociala system” så som man som individ möter dem. Läs mer här.

______________________________________________________________

Tre negligerade fenomen som formar mänsklig samverkan

En av mina gamla goda vänner och kollegor Tomas fyller år på FN-dagen. Vi har inte träffats på länge. Jag lovade att kontakta honom på hans födelsedag. Men vad skall vi då prata om?  Jag inleder så här med lite av mina egna intryck av organisering och samverkan i samhället under de år som flytt sedan vi träffades. Därför denna blogg. Bloggen riktas till Tomas och till alla nya och gamla vänner såväl som till alla de som jag ännu inte fått förmånen att träffa. Läs mer här.

______________________________________________________________

Demokratin i en sekulär stat som Sverige

Partiledardebatten den 11 oktober 2020 inträffar när jag håller på att läsa den svenske filosofen Martin Hägglunds bok ”Vårt Enda liv – sekulär tro och andlig frihet”. Jag har visserligen bara läst inledningen men vad som slog mig var den dramatiska skillnaden mellan att se frågorna ur Hägglunds perspektiv och att lyssna på debatten. Läs mer här.

_________________________________________________________________

Förändrade samspelsmönster genom samtal om samhandlingar

Klicka på bilden så blir den tydligare

Jag har länge brottats med att försöka beskriva varför jag och Monica Hane arbetat som vi gjort och att då tydliggöra skillnader mot andra på ytan liknande ansatser. Skillnaderna när det gäller utgångspunkter och syften får betydelse för hur möten och samtal läggs upp, för hur vi väljer att medverka i samtalet och hur man kan ta ställning till aktivitetens relevans i olika sammanhang. Av en händelse såg jag då Staffan Juléns reportage om den arbetsmetod som nobelpristagaren i litteratur Svetlana Aleksijevitj använder. Det slog mig att så som den beskrevs i reportaget så betonades helt andra kvaliteter än så som sociologiska grunddata brukar beskrivas både i forskningen och i andras författares verk. Jag och Monica Hane kände igen oss i många aspekter av arbetsmetoden.  Läs mer här.

___________________________________________________________

Våra många parallellsamhällen

När jag i min förra blogg lyfte upp samtalen om det kriminella klanerna till diskussion var det inte för att ifrågasätta att man pratade om att det finns klaner eller om innebörder i begreppet klaner. Jag ville peka på att hur man pratar om något betydelsefullt kan komma att fokusera på olika aspekter av samma fråga

Det för mig mest slående i det som hänt under de senaste dagarna är att det tidigare varit tabu att tala om parallellsamhällen – men nu har detta tabu brutits. Jag tolkar den tidigare tystnaden som att det funnits en ovana vid, en osäkerhet inför och en okunnighet om hur man skall samtala om parallellsamhällen. Läs mer här.

______________________________________________________________

Samtalen om kriminella klaner – kan det vara en samhällsfarlig diskurs?

Den pågående hysterin om 40 kriminella klaner visar att få – inte ens våra ledande statsmän och skickliga journalister i massmedia – förstår sig på dagens kollektiva handlande och hur pågående diskurser påverkar det.

De verkar inte – trots att språket är deras arbetsredskap – ha tillräckliga kunskaper om språkets natur – dess retorik – och känner därför inte till hur språkbruket kan pervertera mänskligt samhandlande. De missbrukar därför – medvetet eller omedvetet – språket utan tanke på den skada ett sådant missbruk kan göra samhället. Läs mer här.

___________________________________________________________

Det stödjande demokratiska samtalet

Efter riksdagens högtidliga öppnande startar debatterna igen. En av kommentatorerna i TV konstaterade att de var alldeles för ytliga och intetsägande. Jag kan inte annat än att hålla med. I en artikel i GP för ett tag sedan (GP 24.7.2020) gör Annika Strandhäll ett stort nummer av att Ulf Kristensson inte är att lita på eftersom han börjat umgås med Sverigedemokrater som enligt Strandhäll har dåligt rykte och som enligt henne har omvittnat antidemokratiska och rasistiska åsikter och värderingar.

Jag hävdar att denna form av diskurs inte är konstruktiv i dagens samhälle. Den bygger på ett antagande om mänsklig samverkan som kan ifrågasättas. Läs mer här.

______________________________________________________________

En nödvändig resurs för bättre samverkan

Konsultmöte 2014

Från 1970 bestämde jag mig för att bryta med det perspektiv som mina kollegor på Konsultpartner hade på organisationsfrågor och startade företaget Samarbetsdynamik AB.

Det framgår av namnet att jag inte såg sociala skeenden som statiska. Jag menade att den samverkan som uppstod inte var styrd av ledare, överhet och olika former av ”strukturer”. Den uppstod genom att individerna valde att göra som de gjorde under inflytande av vad de trodde sig veta om situationen och om andras intentioner och beteenden.

I många verksamheter lyckades man genom att främja framväxten av en sådan kunskap skapa extraordinära och goda resultat. De som jag då lierade mig med var konsulter som kallades ”facilitators”. Läs mer här.

___________________________________________________________

En ännu outnyttjad produktivitetspotential

Jag har i många tidigare bloggar påpekat att vi lever i ett tjänstesamhälle men när det gäller administration och samordning så tänker och agerar vi i det som om det fortfarande vore ett industrisamhälle.

Denna bristande konvergens betyder att vissa produktivitetspotentialer, som vi nu skulle ha stor nytta av, inte utnyttjas. När det gäller att hantera tjänstesamhällets förhållanden så skapar detta förhållande allvarliga störningar och kriser. Läs mer här.

__________________________________________________________

Att höra och säga det handlingspåbjudande

del 4 – Om grundantaganden

Klicka på bilden så blir den tydligare

Schemat kan laddas ner här

För att samtala inom ramen för det gula fältet – underst i bilden ovan – är det viktigt att förstå att sociala system fungerar annorlunda än administrativa, naturvetenskapliga och tekniska system. Detta bekräftades i en avhandling av Törnberg (Törnberg 2017).  

Törnberg härleder den olämpliga tron på existensen av samma lagbundenhet i sociala system som i andra system till sociologen Emile Durkheim och hans efterföljare. Många andra forskare exempelvis Marx, Foucault m.fl. har gjort samma ansats som Durkheim. Rothstein (2020) knyter an till detta faktum i sin artikel men påpekar samtidigt att dessa tidiga antaganden måste förkastas i ljuset av nya forskningsresultat. Det är fortfarande svårt att få grepp på vad som kan komma istället. I den etablerade offentliga diskursen antar man dock fortfarande… Läs mer här.

____________________________________________________________

Att höra och säga det handlingspåbjudande

del 3 – Om framväxten av ett lokalt språkbruk

Vill man åstadkomma handlingspåbjudande resonemang inom en grupp, verksamhet, organisation eller samhälle så krävs att själva språkandet förändras. Man kan inte fortsätta att bara prata mörkblått och ljusblått.

Samtalen måste fördjupas så att de också behandlar det gula fältet. Skälet är enkelt. Kommunikationen måste anpassas till de faktiska förhållanden som deltagarna i den sociala kontexten möter och den måste ta hänsyn till de ambitioner och föreställningar som alla de som skall samverka kan ha. Läs mer här

______________________________________________________________

Att höra och säga det handlingspåbjudande

del 2 – Om att transformera teori till samhandling

Tre forskare Johan Alvehus, Bo Rothstein och Bengt Kristensson Uggla har i olika artiklar i DN respektive SvD visat oss att vi genom att starta kunskapsabonnemanget var på rätt spår.

Så som forskningen i dag bedrivs så kan den enligt dem inte ge entydiga svar på hur man skall handla i en viss situation eller hur det ideala samverkansmönstret för en grupp, en verksamhet eller ett samhälle skulle kunna se ut.

Därför kan denna typ av påståenden inte ligga till grund för enighet om samhandlandet i en given situation. Den kunskap som finns i form av föreställningar och teorier behöver av aktörerna omvandlas till ett handingspåbjudande språk. Läs mer här

___________________________________________________________

Att höra och säga det handlingspåbjudande

del 1 – Om typen av kunskap

Välkommen tillbaka. Jag har ägnat större delen av sommaren till att redigera mina gamla bloggar och andra texter för att så småningom i höst lägga in dem på hemsidan. I dessa bloggar beskriver jag ett stort antal konkreta exempel på sådana samtal och resonemang om organisering och samarbete som jag tagit del av genom åren. Jag försöker i bloggarna visa att man skulle kunna tänka och samtala på ett helt annat sätt om dessa frågor. Man skulle då kanske också se andra sätt att komma till rätta med vissa svårigheter man gemensamt möter i den samverkan man deltar i.

Läs mer här

_______________________________________________________________

Coronakrisen speglar vår oförmåga att hantera ett normalt tillstånd av social komplexitet

I denna blogg illustrerar jag ett sätt att analysera sociala skeenden i verksamheter och samhälle som bygger på Tardes ansats. Vad som skiljer denna typ av analys från andra liknande är att den syftar till att presentera en kunskap som ger individen – i vilken position i verksamheten och i samhället denne än befinner sig – ökade möjligheter att handla klokt, förstå och finna en mening i det skeende man deltar i.

Detta är en kunskap som jag hoppas kan bryta den trend mot ökad opportunism och totalita­rism som dominerar dagens politiska diskussion. Kanske kan den också visa på en ny roll för konsulter, forskare och journalister som med sina insatser vill bidra till ett effektivare och mer mänskligt samhälle. Läs mer här.

___________________________________________________________

Kampen mellan valet av coronastrategier förstärker en latent vrede mot etablissemanget.

Ann Linde tappade för en tid sedan fattningen och snäste av en reporter i Deutsche Welle. Hon frågade om denne såg kampen mot covig–19 som någon slags världsmästerskap.  Samma fråga har snurrat i mitt huvud när jag i presskonferens efter presskonferens hört hätska och nästan föraktfulla frågor och uttalanden om den svenska coronastrategin och jämförelserna mellan alla döda i Sverige och i andra länder.

Anders Tegnell berättade också i sitt sommarprogram om de många hat- och hotbrev han fått. De har visserligen senare kompenserats av blommor och uppskattande uttalanden i stor mängd. Men varifrån kommer denna ilska och detta hat i press och massmedia? Detta reflekterar jag över i denna blogg. Läs mer här.

_______________________________________________________________

Samhandlingen – skyddet mot ett totalitärt samhälle

I maj 2016 deltog jag i två seminarier med Allan Janik vars diskussioner för mig tydligt demonstrerade skillnaden mellan Emile Durkheims och Gabriel Tardes ansatser när det gällde att förstå och analysera det demokratiska underskottet, populismen och risken för framväxten av autoritära och totalitäa styrelseformer. I denna blogg görs en detaljerad analys av skillnaderna som visar att ett fortsatt användande av Durkheims olämpliga grundantaganden innebär en stor risk. Läs mer här.

_____________________________________________________________

Om konsten att samtala i termer av samhandling

För att förstå och samtala om samarbete och samverkan behöver man knyta analyserna till en mellanliggande variabel – samhandlingen. Utan detta så kan varken skeendet förstås eller påverkas. De lösningar som etableras fungerar inte som det är tänkt. Det finns numera ett stort antal exempel på detta som vi påtalat i tidigare bloggar.

Denna blogg är en kondenserad sammanfattning av problematiken. Resonemangen kommer i senare bloggar att tillämpas på aktuella samhällsfrågor genom att konkret jämföra Emile Durkheims ansats – som negligerar fenomenet samhandling – och Gabriel Tardes som inkluderar det. Läs mer här.

____________________________________________________________

Tankefigurer, tankestilar och tankekollektiv

Alla sociala skeenden är vad vi kallat interaktiva fenomen.  Vad den ene gör medför ett gensvar hos den andre. Detta gensvar medför i sin tur ett gensvar hos den förste etc. Vad en person gör i en viss situation är därför aldrig enbart bestämt av den faktiska fysiska situationen. Personen är alltid delaktig i, och ser sig agera i, en social kontext. Det är svaren och gensvaren mellan personerna i denna kontext som bestämmer det interaktiva mönstret. För att samspelsmönstret skall kunna ändras måste deltagarna i den sociala kontexten kunna samtala om det vi i denna blogg kallar “samhandlingen”, Bloggen beskriver de svårigheter som då uppstår och hur de kan förstås. Läs mer här.

_____________________________________________________________

Föreställningar om ledarskap och organisering

Ovanstående annons har i nästan oförändrad form mött oss under femtio år. Vi hade tidigt utbildnings-, konsult- och forskningsuppdrag i samma anda. Branschen var då, precis som den är nu, mycket lukrativ. Pengar fanns i överflöd eftersom tanken stöddes av de som bestämde.

Problemet för oss var att vi tidigt upptäckte att de utlovade effekter som huvudmännen förväntade sig uteblev. Det var INTE så att ledarskap och organisering SKAPADE motiverade, effektiva och välmående medarbetare och team. Det fanns INTE generella ledarstilar och effektiva strategier för att FRÄMJA MOTIVATION som kunde hämtas ur forskningen.

Våra erfarenheter sade oss något annat. Men vi hade för lite på fötterna för att kunna komma till tals och protestera. Vi kände oss istället tvungna att avstå från sådana uppdrag. Efter tjugo år av utforskande av frågan presenterar vi nu i kommande bloggar våra erfarenheter. Läs mer här.

_______________________________________________________________

Utbildning som samhandling

Sociala samspel kräver andra framställningar för att belysas och analyseras än de som är lämpliga för naturvetenskapliga, tekniska och biologiska fenomen. Många av de framställningar av sociala skeenden och sociala system som används i dag är inte tillräckligt pregnanta, kongruenta och i överensstämmelse med människans natur för att fungera väl.

De benämningar som används skulle behöva få en annan innebörd och logiken i resonemangen skulle behöva förändras för att bli mer rättvisande. I denna blogg illustrerar jag detta genom referens till det sociala fenomenet utbildning. Läs mer här.

______________________________________________________________

Samhandlingen – ett nyckelbegrepp för att kunna samtala om praxis.

Den 21 april hade jag förmånen att få vara gästföreläsare på två kurser med blivande sjöingenjörer och sjökaptener på Chalmers. Det var inga regelrätta föreläsningar. Aktiviteten var upplagd som ett samtal mellan mig, handledaren och studenterna om en av mina bloggar som handlade om triadisk kommunikation.

Samtalet gav mig mycket att tänka på. Studenterna hade intressanta synpunkter på frågan om kommunikation. Men att min blogg kunde tolkas annorlunda än jag avsåg hade jag inte kunnat drömma om. Jag blev plötsligt medveten om att jag måste fundera över vad jag vill med mina texter och bloggar. I denna blogg beskriver jag bakgrunden till och behovet av ett nytt paradigm i vilket samhandlingen är ett nyckelbegrepp. Läs mer här.

_______________________________________________________

Att medverka till en bättre praxis

I tidigare bloggar har jag berättat att jag funnit att vårt arbete i arbetsliv och samhälle kan knytas till ett perspektiv som hävdades av sociologen Gabriel Tarde, men som senare trängdes ut eftersom det perspektiv som fördes fram av Emile Durkheim kom att dominera hur vi kommit att se på och beskriva olika organisations- och samhällsförhållanden (Törnberg 2017). Skillnaden mellan de olika perspektiven är att Tarde utgick från att människors interaktioner med varandra skapade den ordning som kunde observeras.

I denna blogg illustreras detta mönster med “trafikerandet” och hur principerna bakom detta skeende kan misstolkas om man tillämpar Durkheims perspektiv.

Läs bloggen här.

________________________________________________________

Betydelsen av att finna konstruktiva resonemang som beskriver interaktiva mönster

Alla håller säkert med om att det är viktigt med överläggningar och samtal för att kunna samarbeta och komma överens. Sådana samtal kräver emellertid att man använder ett språkbruk och resonemang som varken är hotande eller kränkande och som respekterar varandras kunnande och intentioner.

Det är inte självklart lätt att finna ett språkbruk och resonemang som gör sådana samtal möjliga och samtidigt produktiva. Dagens offentliga diskussion består istället av anklagelser, kritik och misstroendeförklaringar. Man kan exempelvis i presskonferenserna med Anders Tegnell nästan höra hur reportrarna bara längtar efter att finna något saftigt misslyckande som de kan sätta tänderna i och skapa rubriker av. Läs mer om hur man kan byta perspektiv och bryta denna tendens.

____________________________________________________________

Individens nya samhällsansvar – uppstår genom att byta Durkheims ansats mot Tardes

Jag har i alla mina texter och bloggar hävdat att samhället dramatiskt ändrat karaktär under de senaste hundrafemtio åren. Ett uttryck för detta är att vi allt mer fungerar i nätverk. Jag är inte ensam. Makarna Alvin och Heidi Toffler förutspådde förändringen mot nätverkssamhället i sina böcker ”Tredje vågen” och ”Framtidschocken” (1973;1982).  

Ett viktigt budskap var att individen på grund av den nya tekniken och de nya kunskaperna kunde frigöra sig från tidigare sociala strukturer. Med frigörelsen följer ett ansvar. I ett nätverkssamhälle behöver individen ta ett större ansvar för sig själv och helheten än hon gjorde tidigare. Läs mer om skillnaden mellan Tardes och Durkheims ansats här.

___________________________________________________________

Den nya, nödvändiga och oförlösta kunskapen om människans sociala system

Anton Törnberg publicerade 2017 sin avhandling ”The Wicked Nature of Social Systems”. I denna kunde han konstatera att mänskliga sociala system inte kunde jämföras med eller beskrivas på samma sätt som vi vant oss vid att använda systemteori för att beskriva naturvetenskapliga, tekniska och biologiska system. Visserligen kunde man nå långt med sådana beskrivningar men i dagens komplexa verklighet slog de slint. I avhandlingen använde han jämförelser mellan Gabriel Tardes och Emile Durkheims verk för att komma fram till denna slutsats. Läs mer här.

____________________________________________________________

Det ideala utfallet av partnerskapslogiken

Allting handlar om en tjänst. Även när det verkar gälla varor så är det ändå en tjänst. Med förslaget om en tjänstedominant logik avses att värde uppstår i användandet av en tjänst. Det följer av detta att användaren är en medskapare av värde. Således uppstår inte värde vid produktion. Genom detta tankesätt blir allting tjänster – oavsett om det är varor eller (klassiska) tjänster som utväxlas så blir värdet i slutändan en tjänst i och med att användaren realiserar det förmedlade erbjudandet. (Början av sammanfattningen i Vinnovas skrift ”Den tjänstedominanta logiken”)

För att tydliggöra den avgörande skillnaden mellan varudominant och tjänstedominant logik använder jag begreppet partnerskapande logik i stället för tjänstedominant logik. Genom att lyfta upp aspekten partnerskap som beskrivning av positionerna i relationen vill jag försöka undvika att tjänsteerbjudanden ensidigt tolkas som att det är någon med mer resurser och kunnande som ”hjälper” en med mindre. Läs mer här.

______________________________________________________________

Betydelsen av att varsebli samhandlingen

Kunskaper och erfarenheter om tjänsters värde och möjligheterna att skapa ökat värde för samhället genom synergier i samspelet människor emellan ingår inte i den ekonomiska tankestil som nu härskar.

Det är förunderligt att denna aspekt av samhällsutvecklingen – exempelvis behovet av bättre hälso- och sjukvårdstjänster eller tjänster som bidrar till ett bättre samhällsklimat – negligerats med argumentet att de är ”tärande”. Coronakrisen visar att det hade behövts betydligt mer insiktsfulla ekonomiska resonemang än vad som förts. Vikten av en ekonomisk utveckling som inkluderar basala och livsviktiga tjänster för alla, och som formar synergier i samspelen, har behandlats både av forskning och konsulter… Läs mer.

_____________________________________________________________

Tredje vågens genombrott?

Händelser som coronaviruset verkar drabba oss utan vår egen förskyllan. Vi står där oförberedda och frågande. Men är det sant? Kunde vi inte ha gjort något? Har vi inte själva bäddat för katastrofen? I ett demokratiskt samhälle är vi alla ansvariga. Vi har fått och måste ta ansvaret.

I sin rapport ”Win-lose and Win-Win Interactions and Organisational Responses to Scarcity” förundrade sig vår mentor Galvin Whitaker över den tankestil som var förhärskande i stat och näringsliv. Det var som om man ständigt tyckte sig leva i knappa omständigheter och vara tvungen att ”rationalisera”, det vill säga reducera personalstyrkan och arbeta effektivare för att därmed skapa allt större vinster. I ljuset av coronavirusets framfart visar det sig nu… Läs mer här.

____________________________________________________________

Framtidens samhälle byggs upp av kreativa samhandlingar

Detta är den åttonde bloggen i serien om samhandling. Jag har i denna serie av bloggar infört ett begrepp – samhandling – för att göra det möjligt för oss alla att bättre kunna analysera och skapa positiva sociala skeenden och att bättre förstå, hantera, samtala om och påverka negativa och våldsbejakande sociala skeenden.

Min poäng är att den diskurs med vilken samhandlingar nu tolkas verkar leda tanken fel och gör att samhället blir mer sårbart för störningar och dräneras på resurser. Samhället fungerar betydligt mindre effektivt i dagens komplexa värld än det kunde göra. Läs mer här.

_____________________________________________________________

Samhandling – förvirringens centrum

Detta är den sjunde bloggen i min analys av samhandligen.

Sociala skeenden har systemkaraktär. Anders Törnberg har i en avhandling 2017 visat att sociala system dessutom radikalt skiljer sig från tekniska och andra system i naturen. Ett skäl till denna skillnad är människans förmåga att genom språket meddela sig med och sätta sig in i varandras föreställningar och känslor.

Därför verkar inte sociala skeenden kunna förmås att ändra sin grundläggande karaktär genom extern styrning, instruktion eller manipulering. Sådana försök verkar bara kunna leda till en första ordningens förändring. Det vill säga en förändring inom det existerande systemets ram.

Många försök och erfarenheter tyder på att en kvalitativ förändring först verkar sker när deltagarna i de sociala systemen blir mer medvetna om hur deras eget system fungerar och därför kan påverka det genom att förändra sina gemensamma föreställningar om det och därmed också sitt samspel i det. Därför är också förträngning och kollektiv glömska ett kraftfullt verktyg för att behålla ”status quo” och skapa regression.

Sociala skeenden måste förstås inifrån om de skall kunna påverkas…. Läs mer här. 

______________________________________________________________

Tankefigurer som fixeringsbilder

Detta är den sjätte bloggen i min analys av samhandlingen.

Trafiken är ett exempel på en samhandling. Trafikskoleläraren Fredrik Lundqvist påpekade för länge sedan för oss att han strävar efter att lära sina elever att se trafiken i två olika perspektiv.

Det första perspektivet är att uppmärksamma och anpassa körningen till olika trafikregler och andra anvisningar i form av skyltar etc. Det andra perspektivet är att kunna ”läsa” trafiken, anpassa sin egen körning efter de aktuella medtrafikanterna och bidra till att trafiken flyter så bra som möjligt. Bägge perspektiven på samhandlingen trafik krävs för att kunna medverka konstruktivt i den. Läs mer här.

_________________________________________________________

Tankefigurer och deras påverkan

Detta är den femte bloggen som beskriver hur jag ser på begreppet ”samhandling” och varför en förståelse av denna är viktig. Det problem bloggen behandlar är att samtal om samhandlingen ofta går i stå.

I sin bok ”Teorier om framtiden”, 1979, förde Johan Asplund resonemang om begreppet ”tankefigurer”.  Jag har därefter själv i många av mina skrifter använt begreppet utan att närmare beskriva det. Jag har exempelvis använt beteckningen HPR (Hierarki, Paternalism och Regelstyrning) för en sådan tankefigur.

För att stringent kunna beskriva vad jag menar med en samhandling och göra det möjligt att analysera hur den uppkommer är det nu dags att jag närmare utreder vad jag menar med en tankefigur. Jag tar då hjälp av Johan Asplund. Läs mer här.

___________________________________________________________

Samhandlande som kunskapsobjekt

I min förra blogg beskrev jag hur gängvåldet i Sollentuna reducerats genom samtal. Dessa samtal förändrade diskursen som i sin tur påverkade det jag kallar ”samhandlande” vilket medförde att gängvåldet begränsades.

I denna serie bloggar – varav denna är den fjärde – skall jag försöka beskriva hur jag menar att en precisering av begreppet samhandling skulle kunna göra samtalen om samarbete och samverkan mer givande. Varje enskild person väljer i varje enskild situation och ögonblick att handla som denne gör. Tillsammans med alla andras samtidiga handlande skapas då en samhandling.

Denna samhandling medför att det blir som det blir. Samhandlingarna formar ett skeende. Förstår man hur skeendet uppkommer kan man också påverka det. Läs mer här.

________________________________________________________

Hur samtal och diskurser kan motverka gängvåld

En artikel i SvD den 17 februari har jag tolkat som ett exempel på hur ändrade diskurser leder till ett samhällsklimat som i sin tur får effekten att gängvåldet motverkas.

Via skolorna i Sollentuna skrev man till samtliga 2 900 personer – föräldrar och barn i skolan. Man ställde i brevet frågan hur det kunde vara möjligt att 10-11 busar kan bestämma över alla andra i kommunen. I brevet meddelade man att man ville prata med mottagarna om detta. Det hävdades att ju fler som vågar och vill vara med i sådana samtal skulle göra det möjligt att få bukt med det. Läs mera här.

_________________________________________________________

Något om körsvensdiskurser

I boken ”Lingua Tertii Imperii – det tredje rikets språkskriver Viktor Klemperer

Ord kan vara som mycket små doser arsenik; de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon effekt men efter ett tag verkar de ändå”

Klemperer talar i sin dagbok om hur språket perverterades i nazitidens Tyskland. Förändringar i språket drev obönhörligt, dag för dag, fram tanken på judar som ”Untermenschen” och arier som ”Übermenschen”.

Jag menar att omvändningen också gäller. Ett rikare och mer användbart språkbruk kommer med tiden att förändra praxis. Men språkförändringar kan precis som i nazityskland också medverka till att samspelet utarmas, avhumaniseras och mekaniseras. Läs mer här.

________________________________________________________

Valresultat som exempel på en samhandling

Ett begrepp som jag hämtat från Shotter (1993) är samhandling. En samhandling betecknar det som uppstår när självständiga personer skapar något tillsammans. Aktörerna är olika och handlar var för sig. Vad de var för sig väljer att göra, formar en händelse eller ett skeende som är en samhandling.

Jag uppfattar ett valresultat som en samhandling. Resultatet har – om valproceduren varit korrekt – uppstått genom att väljarna var för sig mer eller mindre välinformerat gjort enskilda överväganden som tillsammans format ett valresultat.

Valproceduren kan ha kontaminerats genom falsk information, hotelser och tvång, begränsning av valmöjligheter, manipulation av deltagandet eller andra yttre händelser. Valresultatet är trots detta en samhandling.  Den har skapats även av de som inte har röstat. Läs mer här

________________________________________________________

Bloggar under 2019

_________________________________________________________

Lärande partnerskap – 28 december

Denna blogg handlar om att vi har allt för många som tar sig posi­tionen körsvenner, baronessor, fripassagerare och offer för omständigheterna för att det skall vara möjligt att göra vår moderna värld begriplig. Den handlar om att vi alla måste hjälpas åt i ett lärande partnerskap om vi skall kunna utveckla den kollektiva intelligens som vårt samhälle behöver.

I en recension den 14 december i SvD behandlar Torbjörn Elensky en essä av Thomas Bauer med titeln ”Förlusten av mångfald. När världen görs enfaldig”. Elensky tar utgångspunkt i Bauers analys att en viktig dimension i vår tids politiska kris är vår oförmåga att leva med ”ambiguitet”. Läs mer här

________________________________________________________________

Att föra konstruktiva samtal om samarbetets dynamik – 15 december

Vi lever i en tid av splittring, polarisering och konfrontationer. I högstämda tal framförs numera behovet av mer samarbete. Samtidigt är det många som konstaterar att fenomenet samarbete är dåligt beskrivet och beforskat. Hur samtalar man för att komma sams?

Vi ägnade 2019 för att pröva våra femtioåriga erfarenheter av detta ämne. I denna blogg just före jul 2019 passar det bra att sammanfatta. Läs mer här.

______________________________________________________________

Var med att skapa kunskap för demokrati – 9 december

I denna blogg bygger jag vidare på de resonemang om kollektiv intelligens som jag introducerade i min förra blogg.

Många oroar sig i dag för att demokratin håller på att förloras. Den verkar slukas av ett svart hål. Jag delar deras oro. Oron förstärks när jag hör riksdagsdebatterna, observerar maktspelen och läser opinionsmätningarna. För mig har dagens demokratiska överläggningar, och det som refereras i media, mycket liten kontakt med den folkvilja som jag menar är grunden för demokratin. Snarare tvärtom. Klyftan ökar. Det är då som min tanke på betydelsen av kollektiv intelligens väcks. Läs mer här.

____________________________________________________________

Att bygga upp kollektiv intelligens- 28 november

I denna blogg skall vi lyfta upp tankar som av och till dykt upp i samband med våra projekt under i varje fall tjugo år tillbaka – men som trots sin uppenbara relevans för att hantera komplexa verksamheter inte riktigt fått genomslag.

Nyligen hittade vi grundprinciperna väl beskrivna och konkretiserade i en lic-avhandling av Fredrik Forsman, avdelningen för Shipping and Marin Technology, på Chalmers. Då vi tror att den typen av forskning är synnerligen viktig för komplexa verksamheters fortsatta utveckling ser vi det som angeläget att i några kommande bloggar försöka beskriva vår erfarenhet av studier i denna riktning. Läs mer här.

___________________________________________________________

En farlig okunighet om tjänstelveranser och tjänsteupphandling – 29 oktober

Sedan Apotekstjänst tog över leveranserna av sjukvårdsmaterial i fem av landets regioner har samtliga drabbats av svår materialbrist, med hundratals inställda operationer som följd. För att få ordning på vårdkaoset kallade Varuförsörjningsnämnden till ett extramöte i Västerås. ”Krisen måste få ett stopp”, säger nämndens ordförande Bechet Barsom (KD). (SvD 29 oktober)

Vi lever i ett tjänstesamhälle. Det mesta av vår välfärd vård, skola omsorg bygger på tjänsteleveranser. Fallet Apotekstjänst illustrerar riskerna med ofullständiga och dåliga tjänsteleveranser. Parterna har fått löpa gatlopp i medierna. Men kommentarerna är orättvisa både när det gäller varuförsörjningsnämndens agerande och Apotekstjänsts. Läs mer här.

_________________________________________________________________

Demokratin som vi känner den kan hålla på att kollapsa – 15 oktober

När jag tittade på partiledardebatten den 13 oktober 2019 tyckte jag mig se in i ett stort svart hål. Hela upplägget var så långt från min syn på vad demokrati är som man kan komma. Så som politik och debatt i Sverige just nu fungerar tycks vi driva rakt mot en totalitär stat och fascism. Detta visar sig på många sätt. Sverigedemokraterna har på 17 år gått från 1,44 procent av väljarna till demo­skopsmätningens 22,9 procent. Läs mer här.

______________________________________________________________

Den oförlösta ilskan – 27 september

Massmedia, sociala media, artiklar och böcker överhopas med synpunkter och kritik av att ”inget görs” åt våra stora samhällsproblem. Detta trots experters, specialisters och ”insiders” varningar.

FN:s klimatpanel presenterade exempelvis 7000 seriöst utförda rapporter där forskare visade på den stora klimatkrisen. Greta Thunbergs ilska riktar sig mot alla politiker och beslutsfattare som inte tar hänsyn till all denna kunskap och ”gör något”.

Förr kunde liknande faktaredogörelser om sakers tillstånd dribblas bort, dras i långbänk och gömmas undan i olika utredningar. Rena lögner kunde föras fram som förklaringar och ursäkter. Nu är detta inte längre möjligt. Läs mer här.

_____________________________________________________________

Doxan som förvärrar ojämbördigheten – 13 september

Klyftan mellan rika och fattiga ökar. Den verkar inte kunna kompenseras med Robin-Hood-lösningar. Utvecklingen kan inte stoppas inom ramen för nuvarande ekonomiska system. Utvecklingen tycks bero på att industrisamhällets framgångsrecept, genom vilket alla blev rikare, i dagens samhälle istället resulterar i ökade klyftor.  Ju mer som görs enligt de gamla linjerna desto större blir klyftan. Detta är ett mysterium. Det läggs i dag fokus på ”vinster”. Detta är en följd av kapitalmarknadens behov att skapa utdelning och värdestegring för aktieägarna. Verksamheterna som åstadkommer dessa vinster är ofta inte någon vinstaffär för tredje man och samhället som helhet. Läs mer här.

_________________________________________________________________

Om begreppet komplexitet och komplexitetens betydelse för förståelsen av mänsklig samverkan – 5 september

Anton Törnberg skriver i sin avhandling – ”The Wicked Nature of Social Systems, a complexity approach to sociology” – att det under arbetet visade sig att både han själv och hans bror intresserade sig för dynamiken i komplexa system. Hans bror i ett naturvetenskapligt perspektiv. Han själv i ett sociologiskt.  De båda områdena hade stora likheter när det gällde de begrepp man tvingades operera med. Men det fanns också skillnader. Törnberg kom fram till att sociala system var komplexa i en speciell mening som skilde sig från hur komplexitetsteorin användes inom naturvetenskapen. Han utvecklade detta i sin avhandling. Det finns dock också en annan och viktigare skillnad. Läs mer här.

_______________________________________________________________

Paradigm som förenar, splittrar eller förvirrar – 30 augusti

Vi använde sommaren 2019 för att skriva åtta häften som sammanfattar våra erfarenheter av vad som krävs för att hantera ett samhälle och ett arbetsliv som numera kan klassificeras som ett ”nätverkssamhälle”.  Häftena kretsar kring hur språk och samtal kan återskapa mening och stabilitet i en tillvaro som just nu befinner sig i ett skifte från det gamla till det nya. Ett viktigt tema i dagens skifte har blivit individers rättigheter. Man talar inte lika mycket om skyldigheter. Dessa tas för givna. Läs mer här.

_______________________________________________________________

Ett EU-val mellan flams och trams – 30 maj

Debatter och analyser av EU-valet har stärkt mig i den uppfattning jag förde fram i min förra blogg. Vi står mitt i ett paradigmskifte. Genom detta skifte har samtalen förlorat den språkliga grund (doxa) som tidigare gjort goda överenskommelser och kompromisser möjliga. Det uppstår ett vacuum som måste fyllas. Samtalandet blir då prat av gammal vana snarare än en aktivitet i vilken sakfrågor behandlas. Läs mer här.

_________________________________________________________

Desperation, hopplöshet och intellektuellt mörker – 17 maj

Janne Josefsson har i två uppföljande reportage i TV försökt ställa makthavare till svars för försumligheter för mer än tjugo år sedan. Det ena reportaget handlade om kriminaliteten i Bergsjön och det andra om nedläggningen av Viskafors gummifabrik och Findus i Bjuv. Två nedläggningar som tog död på hela samhällen. Ingen av de intervjuade makthavarna kände sig skyldig till att ha bidragit till utvecklingen trots att den var och är en logisk följd av hur man resonerade på den tiden. När vi i dag engagerar oss i liknande frågor som exempelvis glesbygdsproblematiken och klimatet möts vi av liknande desperation, hopplöshet och intellektuellt mörker som då.   Läs mer här.

________________________________________________________________

Vantrivs vi i kulturen? Eller varför får ”goda exempel ingen effekt”? – 5 maj

Det blir allt mer uppenbart att de olika förändringsinsatser som görs och rekommenderas av olika makthavare inte får de effekter som man förutspår. Vad som är värre är att det inte behövs omfattande undersökningar för att förstå att dessa insatser är fruktlösa. Sådana analyser skulle lätt kunna göras av de centrala instanser som reglerar pengaflödet. Läs mer här.

______________________________________________________________

Professionsbegreppets mångtydighet – 13 april

Det är skillnad på att beskriva sitt agerande – varför man gör som man gör – och att föreskriva ett agerande – varför andra skall/måste handla på ett visst sätt. Jag har kommit fram till att denna skillnad är viktig att uppmärksamma om man vill samtala om vår tids professionalitet och professionella agerande. När jag var ung konsult gjorde vi organisationsplaner som innefattade befattningsbeskrivningar och ansvarsområden. Läs mer här.

___________________________________________________________

En ny innebörd i begreppet professionalitet – 24 mars

Då boktryckerikonsten slog igenom hamnade universiteten i kris. Tidigare hade lärarna föreläst för studenterna. Nu kunde dessa läsa själva.  Vad skulle då lärarna bidra med?

Från denna kris växte kravet på forskning och samtal fram. Lärarna måste presentera något ”nytt”. Kunskapen måste integreras i individen genom samtal. På ett liknande sätt har vår tids kunskapsproduktion och kunskapsförmedling hamnat i kris.  Läs mer här.

_______________________________________________________________

Behovet av praktikergemenskap – 19 januari

En viktig utgångspunkt för mina funderingar om behovet av praktikergemenskap har varit Jörgen Sandbergs avhandling ”Human competence at work” som publicerades 1994.

Sandbergs definierade kompetens som ”förståelse” av den egna uppgiften i relation till det system som individen verkade i. Läs mer här.

_______________________________________________________________

Ordens vanmakt – 9 januari

Som gammelmorfar tycker jag förstås att mitt nyaste barnbarnsbarn (14 månader) är det goaste, behagligaste och mest spännande barn i världen. Härlig att vara tillsammans med. Men hennes ansikte kan skrynkla ihop sig och få en högröd, ja närmast blåaktig ton, och hjärtskärande skrik kan komma ur munnen. Detta är emellertid sällan en reaktion på smärta. Läs mer här