Verkligheten är inte konstant – den blir till. Verkligheten är inte heller objektiv. Den är subjektiv.

Tillbaka till artikelkategorier

I TV-programmet Vetenskapens värld den 3 mars 2014 beskrivs ett samtal mellan Niels Bohr och Albert Einstein på en spårvagn i Köpenhamn. Einstein hävdar att verkligheten är något konstant som ”finns” utanför oss och att vi därför i princip kan mäta och beskriva den i termer av stabila lagar och orsakssamband.

Bohr hävdar å sin sida att vi påverkar verkligheten när vi observerar den. Det handlar inte om ett mätproblem. Osäkerheten uppstår genom själva betraktandet. Vi kan därför aldrig veta hur verkligheten ”verkligen” är eller om den alls existerar på det sätt som vi tror.

Bohrs påstående rubbade Einsteins hela grundläggande föreställning om världen och konfronterar vår vardagliga syn på ”verkligheten” och på tid och rum. Numera är Bohrs tolkning av kvantmekaniken emellertid accepterad av i stort sett alla fysiker och kallas Köpenhamnstolkningen. Idén sträcker sig dock mycket längre än så och har fått ett djupgående inflytande på våra föreställningar om världen.

Lee Smolin, professor i fysik vid Pennsylvania State University, konstaterar exempelvis att Köpenhamnstolkningen leder till att vi människor i våra beskrivningar av världen inte som förr kan tro oss vara utomstående observatörer. Det finns ingen observationspunkt från vilken vi kan ställa oss och se på världen ”objektivt”. Det finns därför inga utsagor som vi gemensamt kan anamma som eviga sanningar. Detta har inom kosmologin lett fram till den så kallade ”toposteorin” som säger att bilden av verkligheten bestäms av den ”plats” och med vilka ögon den betraktas.

Denna insikt har fått mycket djupgående följder för en hel uppsättning frågor på arbetslivets område som beskrivs i våra artiklar. Den innebär exempelvis att vi inte i våra resonemang behöver låtsas att det skulle kunna finnas en opartisk och objektiv yttre observatör, som kan agera domare när vi argumenterar för våra ståndpunkter och beslut. Därmed blir diskursen – det vill säga vårt samtalande – det enda medel med vilket vi kan närma oss vad som är trovärdigt och vad som inte är det.

Lee Smolin konstaterar att vi, för att kunna bilda oss en åsikt, måste kräva att varje oberoende observatör ärligt rapporterar vad den ser från sin position och att vi därefter gemensamt försöker lägga samman de olika bilderna. När och om denna regel följs upptäcker vi den sedan länge accepterade demokratiska principen att när vi har samma information för att avgöra om något är sant eller falskt, så fäller vi alltid samma avgörande. Om information, kunskaper, observationer etc. förnekas, förvrängs och förfalskas kan vi hamna var som helst.

Denna introduktion kan laddas ner här

Tillbaka till artikelkategorier

___________________________________________

Om dagens paradigmskifte och dess konsekvenser för förståelsen av mänsklig samverkan

Jag tar i denna text utgångspunkt i två frågor.

• Dels att jag ser ett pågående paradigmskifte i samhället, Detta påverkar inte bara samhällsforskningen utan också all annan forskning som inkluderar mänskligt handlande. Det påverkar också starkt den offentliga och politiska diskussionen.

• Dels det resonemang som Thomas S Kuhn utgår från och hur jag ser att hans resonemang är aktuella i dagens paradigmskifte. 

Hela denna artikel kan laddas ner som pdf här

___________________________________________

Att inse skillnaden mellan komplikation och komplexitet

av Bengt-Åke Wennberg

Vi, alltså Bengt-Åke Wennberg och Monica Hane, har konstaterat att många samtal som förs i projekt och på de arbetsplatser som vi kommer i kontakt med kan beskrivas som ”uppgivna”. Det är inte så att människor säger att de känner sig uppgivna. De resonerar som om de har förlorat tron på att med sin ledning komma till rätta med olika missförhållanden. Resonemangen och samtalen illustrerar för oss en ständigt växande klyfta mellan ledning och medarbetare. I bifogade bilaga beskrivs några exempel på sådana resonemang – alltså

•    resonemang som kränker andras (ledningens och varandras) självkänsla,

•    resonemang som stödjer ”fancy footwork”,

•    resonemang som medverkar till distansering från aktuella svårigheter och problem,

•    resonemang som stödjer hyckleri,

•    resonemang som döljer brott mot ”fair” play,

•    resonemang som bygger på naiva och orealistiska förslag och

•    resonemang som fastnar i frågor om lönsamhet och ekonomi.

Problemet är att medarbetarna genom samtalen inte får sådan information som gör det möjligt för dem att agera självständigt och samarbeta för verksamhetens bästa. Samtalen verkar bli som de blir eftersom de som deltar inte uppmärksammat skillnaden mellan komplikation och komplexitet.

Hela artikeln kan laddas ner som pdf här

___________________________________________

Och aldrig mötas de två

av Bengt-Åke Wennberg

Göteborgs Universitet står inför en stor omorganisation. Det seminarium som CEFOS (Centrum för forskning om offentlig sektor) bjöd in till den 14 oktober till minne av Susan Gerard Marton färgades av denna händelse.

Där visade sig tydligt att det fanns en klyfta mellan de resonemang som förs om verksamheten, dess styrning och dess organisering och den kunskap som vetenskapligt finns tillgänglig inom akademin. Man kan helt enkelt inte gripa in i varandras tankar. Man håller sig i var sin kanal och aldrig mötas de två. Detta gör förstås vårt arbete med denna fråga än mer angeläget.

Hela artikeln kan laddas ner som pdf här

___________________________________________

Nya utmaningar i kunskapsproduktionen

av Bengt-Åke Wennberg

Många av de samhällsproblem vi har i vår tid inte kan lösas på grund av den praxis för kunskapsgenerering och kunskapsspridning som används.Stora utvecklingspotentialer ligger också i träda. Dagens praxis har sina rötter i Upplysningens föreställningar om människan och världen.

Modern vetenskap visar att många av de grundantaganden som styrt vårt tänkande och vår analys av dessa fenomen är föråldrade och behöver revideras.

Hela artikeln kan laddas ner här som pdf

___________________________________________

Behöver det framställas nya typer av väsensförklaringar inom vetenskapen?

av Bengt-Åke Wennberg

Regeringen och de olika universiteten och forskningsinstitutionerna har kommit in i en nyliberal tankeströmning där marknaden står i centrum. Kvaliteten mäts exempelvis utifrån hur mycket en artikel blir citerad och i vad man får extern finansiering. Forskningens värde skall också så småningom fastställas genom så kallad ”peer review”.

Problemet med denna strategi är ”diskursens makt”. Endast det som redan är etablerat kommer att kunna få plats. Nya alternativ och resonemang – som naturligtvis inte från början känns igen i ”mainstream” – har ingen chans. Detta faktiska sociala förhållande när det gäller kunskapsspridning är uppenbarligen känt av alla utom våra svenska makthavare.

Särskilt allvarligt är det då att det i dag förs en diskussion om ”den nya kunskapsproduktionen” (Gibbons 1994). Det ifrågasätts om det beprövade vetenskapliga sättet att närma sig vissa frågor är relevant (Ziman 2000). Kritiken mot metodologin gäller både naturvetenskap och samhällsvetenskap (Karlsson 2006). Kritikerna anser att man måste finna ett nytt språk och en ny praxis för att belysa frågor som i dag inte ges tillfredsställande svar. Vetenskap som håller fast vid en föråldrad och olämplig diskurs kommer därför att ”tysta” snarare än befria kunskapen. I denna artikel belyses denna problematik.

Hela artikeln kan laddas ner som pdf här..

__________________________________________

Nya utgångspunkter för vetenskapande?

av Bengt-Åke Wennberg

Det ifrågasätts i dag även inom forskarsamhället om det beprövade vetenskapliga sättet att närma sig vissa frågor är relevant. Detta gäller både naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Kritikerna – som alla är forskare – anser att man måste finna ett nytt språk och en ny praxis för att belysa frågor som i dag inte ges tillfredsställande svar. Vetenskap som håller fast vid en olämplig diskurs ”tystar” snarare än befriar kunskapen.

Hela artikeln kan laddas ner här

___________________________________________

En illustration av användningen av begreppen kunskapsobjekt och kunskapsanspråk utifrån Aristoteles syn på ekonomi

av Bengt-Åke Wennberg

Vi har i olika samtal försökt belysa frågor om kunskapsobjekt och kunskapsanspråk. Kunskapsobjekt uppfattas vanligen vara substantiv eller verb. Det kunskapsobjekt som studeras näör det gäller ekonomi kan emellertid också betraktas som et adverb – det vill säga vad som kännetecknar de ekonomiska aktiviteterna när de pågår. Detta har gjort att vi ställt oss frågan om det är preciseringen av själva grundfrågan, det vill säga det aktuella kunskapsobjektet och de framförda kunskapsanspråken, som brister när man inte kommer till tals eller inte blir förstådd i dagens ekonomiska samtal?

Från José Luis Ramírez har jag fått i min hand en artikel av Ricardo F Crespo – Aristoteles Teaching for Contemporary Economics  – som jag tycker på ett utmärkt sätt illustrerar en användning av begreppen kunskapsobjekt och kunskapsanspråk som jag menar belyser vår grundfråga.

För mig har Crespos artikel synliggjort varför den offentliga diskussionen om ekonomi och kunskapsgenereringen inom den nationalekonomiska forskningen kraftigt missar målet och orsakat en hel del dispyter bland berörda forskare.  Crespos artikel framhäver Aristoteles stringenta precisering av oikonomikè. Den blir därmed en kontrast till dagens diffusa nationalekonomi som ser ”pengarna” och pengahanteringen som det enda kunskapsobjektet.

Denna text kan laddas ner som pdf här

___________________________________________

Om doxan och dess påverkan på vår ekonomi och på mänsklig samverkan

Vi utgår från att den omvandling som vi är med om i samhället kan beskrivas som ett paradigmskifte. Det handlar då inte om en enkel och smygande förändring som vi kan anpassa oss till utan snarare om en slags mental revolution. Behovet av omtänkandet är en direkt följd av de faktiska förändringar som skett i samhället och de ökade kunskaper om vår livsvärld som vunnits. Ambitionen bakom våra häften är att underlätta en sådan övergång. Oförmågan att hantera en i grunden förändrad värld kan annars komma att präglas av konflikter och kaos.

I de paradigmskiften Thomas S Kuhn studerat inom naturvetenskaperna spelar språk och språkbruk en central roll. Varje pågående paradigm skapar föreställningar, förgivettaganden, logik och åtgärder som upplevs relevanta och kongruenta för de som ingår i paradigmets gemenskap. De ”begriper” varandra genom sitt gemensamma språk och språkbruk – sin doxa. I denna artikel beskrivs hur den nuvarande ekonomiska doxan blivit föråldrad i ljuset av pågående sociala förändringar.

Hela artikeln kan laddas ner som pdf här

Kris i Upplysningen 

av Bengt-Åke Wennberg

En konferens som ordnades för Föreningen Forskarbyn Ölsdalen fick temat ”Upp och nervända vär(l)den”. Temat innebar en utmaning. Jag måste sänka mina mikrofoner ganska djupt ner i det offentliga samtalet för att urskilja källorna till den förvirring som detta tema refererar till.

Tre forskare och författare som jag genast kommer att tänka på, och som också fångat upp temat, är Isabelle Stengers [1], Elisabeth Roudinesco [2] och Karin Johannesson [3]. Jag skall beröra dem här i början men ägna huvuddelen av artikeln till en fjärde forskare, George Lakoff [4] som skrivit om samma sak i en bok som jag läst om nu i sommar.

Hela artikeln kan laddas ner som pdf här

___________________________________________